Save Ya Tonight - del 2
tidigare: "Här ta en till" sa hon och gav mig en ny. Jag suckade för mig själv men tog ändå en till... och en till, och en till och tillslut allderles för många.
Jag var inte längre mig själv, jag stod i ett hörn och dansade tätt med folk jag aldrig träffat. I handen höll jag ett glas som jag då och då tog en klunk av. Jag tittade på klockan, den var suddig och svår att tyda men jag kunde se att det närmade sig tolv. Musiken var hög och huset var fullt. Jag kände hur jag blev varmare och varmare och tillslut var jag tvungen att gå ut och få lite frisk luft. Emma hade jag tappat bort för länge sen så jag antog att jag skulle få ta mig hem på egenhand. Jag tog ett djupt andetag, frisk luft. Den var lite småkylig men det behövdes. Jag öppnade dörren och tog ett steg in igen. Det stank och jag kände att det var dags att ta sig hem.
Jag letade inte reda på Emma utan gick med vingliga steg mot tågstationen själv. Jag behövde sätta mig ner någonstans, jag tittade mig omkring men kom sedan på att jag var tvungen att hinna tåget. Jag såg nu tågstationen och suckade av lättnad, jag visste ju inte ens om jag skulle hittat hit. Jag såg en bänk någon meterbort och bestämde mig för att gå och sätta mig. Det satt någon där men det brydde jag mig inte om just nu, jag var inte mig själv. Jag satte mig ner och killen som satt brevid mig tittade på mig. Han såg äldre ut än mig, inte många år, kanske tre, fyra? Han hade svart hår och mörka ögon, det var iallafall så det såg ut för mig just nu. Men det var mitt i natten och allt var suddigt. Han tog upp ett cigarett paket och tände en. Han tittade mot mig samtidigt som han blåste ur röken. "Vill du ha en?" frågade han och jag skakade på huvudet "Nej tack." svarade jag bara och vände bort blicken igen. Jag stängde ögonen och gäspade, tåget skulle väcka mig om det kom. "Hade du tänkt ta tåget eller?" frågade han och jag öppnade ögonen. "Ja, jag måste verkligen hem" sa jag och tittade på honom "klockan är över midnatt, det går inga tåg nu" sa han och flinade lite. Varför förstod jag inte, det här var inte roligt. Jag kände hur paniken kom och jag ställde mig upp. "men jag måste hem" sa jag högt och kände hur jag ångrade mig. Jag var tvungen att hinna hem innan pappa kom. Han skulle förmodligen märka vad jag gjort ändå. Han skulle känna lukten, se kläderna och märka mitt beteende. Jag kände hur en liten tår trängde sig fram ur ögonvrån men jag torkade snabbt bort den. "när går nästa tåg igen?" frågade och hoppades att han skulle säga att det kom inom en timme. "Runt fyra tror jag" svarade han och jag kände att paniken bara blev större och nu kunde jag inte hålla inne en tår. Jag skulle bara ha stannat hemma, varför skulle jag behöva gå ut? bekräftelse, såklart. Det var det ända folk brydde sig om nuförtiden. "fan" sa jag och satte mig ner igen. Jag stoppade huvudet i händerna och blundade. "varför sitter du här då?" frågade jag och tittade upp på killen. "jag har skjutsat min kompis till ett ställe i närheten. Ville bara sätta mig och ta en cigg" svarade han och jag nickade. "bor du långt bort?" frågade jag och jag hoppades innerligt att han skulle erbjuda sig att skjutsa hem mig. "en kvart.." svarade jag och han nickade som ett jaha.
Jag kanske kunde gå? Jag kunde inte vägen men det kan ju inte vara så svårt att hitta? Följa tågspåret och vägen. Jag bestämde mig för att det fick bli så. "trevligt att träffa dig" sa jag och reste mig upp. Jag började gå på asfalten brevid tågspåret. "trevligt att träffa dig också" ropade han och jag vände mig om.
Jag gick i cirka 10 minuter innan jag hörde en bil tuta bakom mig. Jag hoppade till och blev först rädd, det var mitt i natten en fredags kväll. Men när jag fick se vem det var som körde försvann oron. Det var killen från perrongen. Han öppnade fönstret och jag gick närmare bilen. "jag kan skjutsa dig om du vill" sa han och jag blev tvekade. Han skulle inte behöva köra mig för att jag hade tagigt ett dumt val, även fast det var det jag velat för några minuter sedan. "det är lugnt, jag går gärna" svarade jag och han skrattade lite. "var inte dum nu, hoppa in" sa han och log. Jag tvekade men bestämde mig för att göra det. Jag tog tag i handtaget och öppnade dörren, satte mig i sätet och stängde dörren. "vart bor du?" frågade han "Bomley" svarade jag och han startade bilen igen. Vi körde några minuter i tystnad och jag kände hur skuldkänslorna bara blev större och större. "Jag vet inte ens vad du heter?" suckade jag och han vände snabbt blicken mot mig "jag trodde du visste vem jag var. Jag är Zayn" sa han "borde jag veta vem du är?" frågade jag och han skrattade lite tyst för sig själv. "nej men jag trodde du kände till mig och mitt band" sa han och jag tittade på honom med en blick som jag tror han löd som en vad pratar du om blick. "One Direction" sa han men jag förstod fortfarande inte. "berätta vem du är då" sa han istället. "Jag heter Melanie" sa jag och han nickade. Han svängde in på en väg och jag kände nu igen mig. "du kan släppa av mig här om du vill" sa jag och vände blicken mot honom. "berätta bara vart du bor så kör jag dig" medans jag berättade vägen kände jag hur paniken började släppa. Pappa skulle ju trots allt inte komma hem förns om två timmar. Då skulle jag ha hunnit duscha och somnat.
Han svängde in på gatan till huset och jag sträckte på mig. Han stannade bilen och jag knäppte upp bältet. "tack för skjutsen" sa jag och trängde fram ett litet leende på läpparna. "ingen fara" sa han och jag hoppade ur bilen. "vi kanske syns någon gång" sa han och jag kunde inte låta bli att skratta lite '"troligen inte. haha" sa jag och skrattade lite tyst. Jag stängde bildörren och gick mot dörren. Jag vände mig om och såg att han höll på med någonting i bilen. Jag vinkade hejdå och gick in i huset. Jag hoppade in i duschen och tog nog den längsta duchsen jag någonsin tagigt. Sedan borstade jag tänderna och lade mig i sängen. Nu hoppades jag bara att pappa inte skulle märka någonting.
Save Ya Tonight - del 1
Melanie är en 16 årig tjej som bor i en liten stad utanför London. Hennes pappa är en en förmögen arbets man, en ganska sträng pappa som är rädd om sin dotter. Medans Melanies vänner går ut på helgerna sitter hon inne och pluggar eller sitter på fina familje middagar. Hon är trött på att känna sig instängd och bestämmer sig en kväll för att göra något hon egentligen inte får. Hon träffar någon speciell men hennes pappa är inte speciellt förtjust i honom. Hon måste nu ta ett svårt beslut, hennes livskärlek eller familjen?
Jag gick fram till mitt skåp och lämnade några skolböcker. Emma kom gående mot mig, jag stängde skåpet och låste det. '"hänger du med på fest hos Jane ikväll?" frågade Emma. Jag tittade ner på mina fötter och tänkte efter, det var jobbigt att alltid behöva komma på någon ursäkt för att stanna hemma. "Vi ska på middag hos farmor" svarade jag och Emma gav mig en konstig. "igen? Ni var ju där förra helgen också.." Jag ryckte bara på axlarna och fortsatte gå längs korridoren. "Ring mig om du ändrar dig" sa Emma och kramade mig när vi stod vid den stora porten. Jag nickade, kramade henne tillbaka och vi gick åt varsina håll. Pappa stod som alltid på baksidan av skolan med bilen och väntade. Jag öppnade bildörren och hoppade in. "Hur var det i skolan idag då?" frågade han med blicken fäst på vägen. "Det var väl bra.." svarade jag och suckade. Tur att det bara var en vecka kvar tills sommarlovet, en vecka kvar i grundskolan.
Pappa svängde in på den stora gården som var mitt hem och parkerade bilen. Jag hoppade ur bilen och gick direkt upp på mitt rum. Jag tog fram en bok som jag börjat läsa på och fastnat för. Det knackade på dörren och pappa kom in. "Jag måste åka på ett viktigt möte ikväll, i London. Men du klarar dig väl en kväll ensam?" sa han och jag tittade på honom. Klart jag kunde klara mig själv, jag var 16 år. "Ja det går bra" svarade jag och pappa lämnade rummet och jag återgick till boken. Jag började tänka efter, nu kunde jag kanske smyga ut? Nej nej, tänk inte så. Jag slog bort tanken och fortsatte läsa.
Timmarna flög förbi och snart var det mörkt ute. "Jag åker nu" ropade pappa från nedervåningen och jag hörde hur ytterdörren öppnades. Jag gick snabbt ut ur rummet och ställde mig i trappan "när kommer du hem?" "Det blir nog sent, kanske runt tre inatt?" svarade han och jag nickade. Han stängde dörren och jag sprang ner och låste den. Jag hörde hur min mobil plingade till från sovrummet. Jag gick och hämtade den, det var ett sms från Emma. "Ska du med eller?" jag skrev snabbt in "nej jag ska ju till farm.." men suddade snart ur det igen, jag skulle göra det. Pappa behövde ju inte få veta något och mamma jobbar ju hela natten. Jag tog mobilen igen och tröck på svara knappen "Ja, det blev ingen middag, vill du mötas innan?" skrev jag och log lite för mig själv.
.
Jag gick fram till garderoben och tog av mig skol uniformen och började rota bland kläderna. Jag hade inte särskilt mycket fest kläder. Jag tog på mig ett par tunna leggings och ett långt svart linne, det fick duga. Jag släppte ut håret som var uppsatt i en fläta. Det var lite smålockigt så jag rotade igenom en låda med onödiga saker och hittade Emmas gamla plattång som jag fått. Jag stoppade i kontakten och hoppades att den skulle funka, och det gjorde den. Jag plattade håret lite snabbt och gick sedan in i badrummet och rotade bland mammas smink. Jag tog fram en eyeliner, rouge och en mascara och sminkade mig. Jag var inte typen som sminkade mig så jag tyckte att det var roligt att få klä upp mig lite. Om en halvtimme skulle jag möta Emma utanför tågstationen, vilket låg en bit bort så jag var snart tvungen att gå. Jag gick ner till hallen och tittade bland skorna. Jag hade bara ett par sneakers och ett par finfina skor. Jag tog fram Conversen och knöt de, tog fram en väska och satte på mig en jeans jacka. Jag tittade mig i spegeln och log nöjt, jag kände knappt igen mig själv. Jag tog nycklarna och låste dörren. Jag tittade på klockan, tjugo minuter kvar.
När jag kom fram till tågstationen stod redan Emma där och fipplade med sin mobil. Jag gick mot henne och när hon fick syn på mig la hon ner mobilen i fickan och gav mig en kram. "Jag känner knappt igen dig, gud så snygg du är" sa Emma och granskade mig. "haha jag känner knappt igen mig själv" svarade jag och fick syn på tåget som nu kom mot oss. Det bromsade in och vi hoppade på. "är det långt härifrån?" frågade jag och Emma skakade på huvudet. "Nej det är bara en station" svarade hon och tog upp sin mobil igen. Efter knappt två minuter stannade tåget igen och vi hoppade av. Vi gick längs en liten gata där det knappt var något folk alls, det var sommar men ändå var det mörkt. Det skulle nog bli regn ikväll. Jag hade rätt, några sekunder senare kände jag en regndroppe i mitt hår. "åh nej.." suckade jag "ingen fara, vi är framme nu" svarade Emma och jag tittade upp. Vi stod nu framför ett stort gult hus. Utifrån kunde man höra den höga musiken. Vi gick in i trädgården på en liten grus-gång till huset. Utanför stod det folk som rökte. Jag hostade till av röken och suckade. Emma öppnade dörren och gick in. Det var fullt med folk som stod och dansade. Jag fick nu en orolig känsla i magen. Var det här verkligen rätt? jag kanske skulle stannat hemma ändå.
Emma drog in mig längre i huset till köket, där stod Jane. "välkomna. Gud vad kul att du kom Melanie" sa hon när hon fick syn på oss och jag log lite. Emma gick fram till diskbänken där det stod glas med någonting i. Hon gav den till mig och tog sedan en själv. Jag smakade lite och ville nästan spy av smaken men alla andra drack det ju så vad skulle jag göra? Emma skrattade lite "haha Melanie du ska dricka den snabbt" sa hon och visade Jag gjorde som hon visade men det smakade fortfarande lika vidrigt. "Här ta en till" sa hon och gav mig en ny. Jag suckade för mig själv men tog ändå en till... och en till, och en till och tillslut allderles för många.
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.
